Igår så sluta det inte med att jag fick igen körkortet hos polisen. Jag och min pojkvän gick ner till pappa som prata i telefon. William, min lillebror var försvunnen. Han och två kompisar. Ingen hade mobil. Han hade varit på träning i Timrå. Pappa ringde folk, ingen hade sett honom. Jag och min pojkvän fick åka ut och leta. Vi tänkte först kolla på Navet ifall dom hade fått för sig att åka buss hem. Pratade med en jätte snäll man i kiosken som skulle ringa mig om han såg dom. Snackade med en busschaufför sen också, säger att då sa han du måste ringa polisen dom kan ju haåkt med en gammal gubbe. Jag blev jätte skakis och ringde pappa, visste inte alls vad vi skulle göra? Efter två minuter ringer pappa och William var hemma. Det var en lättnad, mådde riktigt dåligt i fem minuter eller egentligen hela tiden då han var borta. Klart det blev värre efter vad busschauffören sa.

Tydligen så hade William och hans vänner gömt sig i byggnaden, dom hade tänkt att sova över där. Då dom hörde folk gömde dom sig för att dom var rädda att bli utslängda. 

Det var min lugna kväll. Nu kanske ni förstår vad jag menar om att jag aldrig får slappna av ännu bättre. Ska inte boka in nåt nu på några dagar. Nu ska jag relaxa.