Idag är det intenationella kvinnodagen. Det jag tycker ska uppmärksammas är att igår så varnade polisen kvinnor för att gå ut i Östersund nattetid. För det har varit sex stycken kvinnor som har blivit överfallna. Ska inte ens kvinnor kunna gå ut där utan att behöva vara rädd och känna att dom tar en risk? Och det mest sjuka är att det är natten mot internationella kvinnodagen!

Varför inte låta männen hålla sig inne en natt istället? Men ska oskyldiga män straffas tänker de flesta då? Det pratas inte om dom stackars kvinnorna som måste hållas inne och skrattretligt nog på "deras dag"! Sen ska vi inte glömma de kvinnor som till och med är rädd för att gå ut alla tider på dygnet för det händer så mycket sk*t!! Det här gör det ju inte bättre för dom, utan det blir mest att dom tänker; det är nog bäst att jag stannar hemma ändå, det händer kanske något om jag skull gå ut!

Är det jämställdhet att behöva hålla inne oskyldiga kvinnor? Varför inte straffa männen för en gångs skull och hålla dom inne istället, eller att ingen får gå ut kanske är det mest naturliga i såna här situationer. 

Allt blir så skevt! Men om du är kvinna och du får inte gå ut för att du kan bli överfallen, inte för att du har gjortnågot eller så utan bara för att du är född så. Hur ska man uppfostra barn? Och berätta för tjejerna att ni kommer inte kunna gå ute och röra er fritt, men samtidigt är Sverige ett så kallat fritt land med yttrandefrihet. Blir svårt att hålla en röd tråd där...

Det är hela tiden; kvinnor får inte, men männen får göra si och så. Det är helt otroligt att Sverige inte har kommit längre!

Hur ska vi fira? Att kvinnor inte längre kan vistas ute i Sverige utan att ta risker? Eller att barn i 10-15 års åldern inte kan lämnas själva på badhus utan att riskera att bli våldtagna? Jag tycker det är dags för hårdare straff för människor som begår brott och att alla ska kunna gå ute utan att känna sig rädda för att bli överfallna av någon galning. 

#girlpower #startliving #findyourself

"I learned a lot about friendships. I lost people that were once my best friends. I lost old friendships that I thought would last beyond high school. People I once trusted ended up showing me the opposite. Although I lost those people, I also built more valuable relationships with the people who stayed. I kept the friends that really mattered. I gained stronger friendships with people who were there for me. I realized that besides family, I only have a few people I can truly rely on, but that’s okay. Having a huge group of friends isn’t that great when most can care less about you. In the end, having a few valuable friendships with people who really have your back is always worth so much more."

#findyourself #startliving 

Vad mår du bra av? Vad mår jag bra av? Tänk på ditt liv.
Vilka tar bara energi av dig och inte ger något tillbaka? 

Fundera över det. Lös problemet så blir allt bättre. 

Tänk även på vilka som får dig att må bra.
Försök umgås mer med dom och se till så att du
inte själv är en person som bara tar och tar. 

Var dig själv. Ingen betalar lika mycket för en fejk chanel som en äkta! 

#findyourself #startliving

Varför låtsas så många människor vara lyckliga? När dom egentligen bara vill visa det utåt. Snälla var ledsen ett tag och jobba med dig själv istället. Fundera på vad som är bra och dåligt för dig. Var aldrig elak mot någon. Det kommer man långt på.

Inte mår jag så bra alla gånger. Men att le lite ibland är viktigt. Bara man vet om sina problem.

Att inse sitt egna värde kan vara svårt för många människor. För att uppnå mål i livet är det viktigt att inse sitt egna värde. Det blir i alla fall lättare att leva. För att lyckas med något så måste man tro på sig själv. Många saker underlättar när man tror att man klarar av att utföra saker. Annars kan det gå lite trögt at ta tag i vissa saker. 

Äntligen har jag insett mitt egna värde och jag kommer aldrig låta någon stå att trycka ner mig. Det är inte så lätt när man har fastnat i en ond cirkel när man blir nedtryckt, för tillslut tror man bara att det är ens egna fel. Jag tappade all tro på mig själv ett tag och jag var helt förlorad. Att bygga upp sig själv efter har varit svårt, men samtidigt lärorikt. Jag är uppmärksam på människorna i min närhet på en helt annan nivå än innan. Jag tänker inte göra samma misstag två gånger. 

Jag var mycket starkare när jag var 15-18 år. Vet inte riktigt hur det kunde gå till, när jag inte längre såg mig själv som något värdefullt. Jag såg mig själv som en sopa. Jag är stark nu igen, eventuellt starkare nu än när jag var tonåring. Det är så skönt att ha fått tillbaka det jag hade tappat!

Det kan finnas många typer av människor som trycker ner andra. Det kan vara en partner, kompis, förälder, tränare och ja vem som helst egentligen. Tänk över ditt liv, vilka personer ger dig något tillbaka. Har du någon som bara tar och tar så borde du fundera över er relation. Man behlver inte klippa helt, men belastar personen dig så skulle jag rekommendera att umgås med personen mindre. Mår du bra av egen tid, ta dig egen tid istället för att lyssna på problem som personen har. 

Det kan även vara så att du har någon i din närhet som pikar dig ibland, det ska man också akta sig för! Tillslut tror man på den personen. Pikarna ökar oftast också. Såna människor brukar aldrig ens förstå vad det är för fel på dom. 

Det är personer som trycker ner andra som har problem med sig själva. Det är ingen som tackar dig i längden när dom har brytit ner dig. Då är det med sig själv man får jobba upp igen. För då finns inte dom där personerna där för dig. Allt blir så solklart då. 

Även när man ska säga till en person i sin närhet om något ska man tänka först, hur mår personen, vill jag hälpa personen? I vilket syfte gör jag det i... Eller säger jag det här bara för att jag är ett badass. Det ska man tänka innan man öppnar munnen. Ibland kan det vara svårt och det brister men 95 % av tiden kan det bara inte brista för en...

Jag blir sällan arg och jag tänker inte hänga ut stället där pappa och jag lunchade idag. Vill bara skriva av mig om min upplevelse men väljer att inte nämna vart, det blir alltid lugnast så. Men jag kommer aldrig att gå tillbaka dit, aldrig någonsin! 

Vi går in i restaurangen och pappa beställer mat plus en dricka. Jag betalade för mig själv efter. En sur gubbe står och blänger bakom kassan redan då (har man en dålig dag, gå ut och ta luft i två minuter för det var lugnt)...

Pappa råkade tappa pip-grejen som låter när maten är färdig i golvet. Gubben blev hysterisk och fråga om den klarade sig, vilket den gjorde. Så det var lugnt! 

Vi fick sitta längre än andra och vänta på maten. Pappa fick sin mat först och började äta, då kommer gubben ut och skriker att han vill se pappas kvitto! Vi hann inte ens reagera innan han hade kastat sig över bordet och hade kvittot i handen. "Åhh där ser jag, du har snott drickan!" SKRIKER HAN UT I RESTAURANGEN. Vi försöker lugna ner han, men det gick inte för det var en galning vi hade att göra med. För pappa hade ju drickan på kassadisken och visade upp den för tjejen i kassan, men hon glömde väl bara att slå in den. Inte mer med det, men när han anklagar en för att man har snott den så exploderar jag. 

Jag går till kassan, tjejen där har blivit utbytt och det är ju ganska taskigt mot henne bara för att hon gjorde en miss. Nu är det lång kö och jag hade inte fått maten än så jag går förbi alla och frågar nya tanten i kassan: "får jag betala drickan som min pappa snodde?" Alla tappar hakan i kön och i kassan. Då sa hon att jag var tvungen att vänta lite. Jag väntar och säger till tanten inför alla kunder hur missnöjd jag är, när man som betalade kund blir överfallen och anklagad för att ha snott en dricka. Men jag sa också, jag vet att det inte är ditt fel din stackare som får jobba med såna som han.

Han börjar lägga sig i och säger att han inte har anklagat oss. Folk i kön började skruva på sig, nån gick till och med ut. 

Jag skakar bara på huvudet och ger han ett tecken att vara tyst. Han försöker prata in sig igen, jag säger bara "jag pratar inte med såna som dig, ssssccchhhh! Och sätter upp fingret för mun igen. Han skämdes och vände sig om. Jag betalade såklart drickan men kollade inte på någon av dom. Jag tycker inte att någon i personalen ska be om ursäkt för hans sjukliga betende utan det ska han göra själv. Men människor som är sjuka förstår inte bättre. Det är tråkigt, men sant. 

Under dagen har jag kollat upp och han är tydligen ägare, han har säkert varit väldigt otrevlig mot tjejen i kassan och det är verkligen inte okej. Har han en dålig dag, ring in någon eller låt dom jobba en kort. Det är bättre när han ställer till med scener.

Efter att ha haft två av sju migrän dagar så har jag inte samma tålamod som vanligt. Dock så accepterar jag aldrig att bli anklagad för något som jag inte har gjort. Då brinner det för mig! Det kommer det alltid att göra oavsett hur många migrändagar jag har haft...

Såklart kommer jag säga till alla vänner och så vilket ställe det gäller, men vill inte skriva ut det här!

Jag hoppas och tror med allt jag har att det ska gå till bättre tider snart. Allt som händer är obeskrivligt för man förstår inte hur mycket vissa människor ska behöva ta. Alla säger att jag är stark, men hur länge orkar man? Jag är inte typen som bara ger upp. Jag är dum och kämpar vidare bara.

Att sjukhuset har blivit mitt tredje hem tar emot att skriva. Men jag är där hela tiden och hälsar på eller så är det besök själv.

Jag önskar av hela mitt hjärta att det kommer gå mot bättre tider. För just nu känns allt bara som ett test på hur mycket jag orkar..

Alla utom jag. Jag har varit med om så mycket saker som inte någon människa ska behöva uppleva. Det är turbulens i mitt liv nu. Allt händer samtidigt och rädslan för att krascha igen håller på att äta upp mig samtidigt. För jag vet att om man mår bra så går man inte in i väggen heller.

Jag sover dåligt, mår illa, är missnöjd med mig själv. Jag ger mig själv skulden för allt även om jag vet att det inte alls är mitt fel.

Varför slappnade jag av en kvarts sekund av mitt liv? På några timmar ändrades allt helt..

Jag är osäker på vilka som är mina vänner och vilka som bara kommer hugga mig i ryggen. Många låtsas bry sig men det gör dom inte egentligen, dom vill bara ha något att snacka om.

Vad är rätt? Vad ska jag göra. Jag tänker inte dra på mig ett fejksmajl och hoppas på det bästa. För det har aldrig funkat, men jag har lurat många så. Då slipper man frågan: "vad är det?"

Jag hatar att svara på det för det är aldrig bara en grej. Hur mycket ska jag behöva ta?