Från hjärtat: Vissa dagar saknar jag dig så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är inte ofta, men det kommer såna dagar. Jag glömmer bort allt de dåliga, när du skenade med mig bland bilar och sprang ikapp dom.

Eller den gången du skenade om en bil på en jätte smal väg och det var blank is ute så jag visste att jag hade brytit något om jag skulle ramlat av...

Eller när du såg att jag kom till stallet och inte gick till din box. Du sparkade tills jag kom dit, testade verkligen allt för att du skulle sluta men ingenting funkade.

Eller varje gång när du bråkade med hovslagaren. Det går liksom inte att lägga sig på honom, eller bita som du också gjorde!

Eller när du inte ville vara kvar i hagen, så hoppa du över och levde loppan!

Eller om du skulle vara själv i stallet, det var inte heller någon favorit! Då blev du så arg att det gick ändå inte att rida dig...

Eller om man skulle bettsla upp dig, då sparkade du bakut tills man hade hoppat av igen. Det var bara att byta till ditt favoritbett igen, den saken gick aldrig att diskutera med dig!! Skrattar när jag skriver det nu, men då var det hemskt då man hade noll kontroll över ditt tempo och du körde bara ditt race. 

Du krävde all uppmärksamhet från mig. Jag fick inte gå till någon annan häst, då skrek du rakt ut! Det jag tidigt förstod var att du hade haft ett tufft tidigare liv (var väldigt osäker i närheten av män)... 

När jag blev sjuk och följdsjukdomen brukar vara depression så höll du mig frisk från att bli deprimerad. Du var lyckan för mig! Min motivation för att bli bra igen, jag ville hoppa banor med dig! Första dagen jag kände mig OK igen så testade jag om jag ens kunde rida igen och det kunde jag. Jag grät av lycka och du var så kelig av dig. Det var helt obeskrivligt att få göra det jag gillar mest av allt med min absoluta favorit..   

Du var inte lik någon annan och hade så mycket personlighet. Jag ville verkligen inte ge upp dig, men tillslut hade jag inga andra val. När man börjar inse att man offrar sitt liv varje gång jag skulle rida dig så var det inte längre lika roligt. Jag blev aldrig rädd, men jag var rädd för att bli rädd. Det är en himla stor skillnad faktiskt!

Du lärde mig mycket. Att aldrig kunna slappna av, eller lita på någon. Samtidigt så blev jag en mycket bättre ryttare! 

Nu har det gått ett år sedan min sötnos åkte ifrån mig.   Hon var så fin!   

Banner är såld eller vad jag ska säga. Jag tycker om henne jätte mycket. Hon är så personlig och har varit världens bästa häst på många vis. Hon behöver komma vidare för att utvecklas så det känns skönt att det har blivit så. Jag vet att hon kommer få det bra så det är rätt tycker jag. Jag tycker det är lite tråkigt att inte få ha kvar henne i stallet, det gör faktiskt lite ont i hjärtat. Jag får en valack som är 5 år, han tar vi med oss hem imorgon. Han var jätte snäll. Vi gjorde ett byte.   

Lite bilder bara.

Bild på Banner från i vintras. Det har hänt riktigt mycket med henne när jag tänker efter.. Hon har verkligen utvecklats och jag har lärt mig mycket på henne. När jag hade henne i början vägra hon alltid ta upp fjärde hoven när man skulle kratsa hovarna, spelade inte någon roll vilken man började med. Det kunde ta 10-20 minuter ibland, eller nån enstaka gång. Och när hon väl lyfte på sista så hann man knappt blinka innan hoven var några centimeter ifrån fejset. Hon blir arg när jag gosar med andra hästar och en dag skulle jag ta hand om Roger. Så jag valde att kratsa hovarna på honom och ge han morötter. Då stod hon och kollade på honom och såg svartsjuk ut. När jag sedan tog ut henne så lyfte hon alla utan problem och ingen hov var på väg mot mitt fejs. Har aldrig varit så heller efter den där dagen. Hon fick massor av morötter och kärlek för att hon gjorde rätt. Hon är ofta nöjd med sig själv och ibland tycker hon synd om sig själv. Hon älskar all uppmärksamhet och beröm. När hon ser att jag kommer till stallet så får jag inte vara någon annanstans än hos henne, för då blir hon sur (en kort stund tills jag ger henne uppmärksamhet igen). Haha, hon är verkligen personlig på det.    

Har underbara kompisar i stallet som hjälper mig med Banner. Vet inte vad jag skulle göra utan dom?  

Ikväll ska Sigrid hoppträna Banner. Hon har hoppat lite småhinder med henne tidigare, men det är hög tid att dom tränar hoppning. För Sigrid ska få debutera henne nästa torsdag i Jättendal, det blir 90 cm i en clearround. Så lycklig för det och jag hoppas det snurrar mindre för mig då!

Jag har inte skrivit så mycket om Banner. Tänkte göra det nu. Hon är väldigt snäll och hon är beroende av uppmärksamhet och salt.   Om hon ser att jag är i stallet och inte går fram till henne först så blir hon lite sur. Så brukar börja gå till henne först så hon blir glad. Hon får inte saltsten längre, utan får varje dag i betforn istället. Hon åt en saltsten på 3-4 dagar. Hon försökte ta in hela i munnen och tugga på den. Så saltsten är nog inte så bra för henne.. Bättre om jag bestämmer hur mycket salt hon får varje dag..

I hagen går hon med fina Juvelin, det var några skrik från början men nu verkar dom trivas tillsammans. Förra veckan rymde dom två gånger, så dom har det nog rätt kul tillsammans.

Hon är inte rädd för något, eller kanske.. Hon var lite rädd för män då hon kom, men nu verkar hon inte vara det längre. Hon verkar känna sig trygg och det är viktigt för mig. Hon kan bli lite orolig om hon står själv i stallet, men jag tror det kan bli bättre med tiden.

Hur är hon att rida då? Jo.. När hon kom och när jag provred var det svårt att fatta galopp. Nu kan hon det från skritt, nio av tio gånger blir det rätt galopp. Kommer snart vara tio av tio gånger tror jag. Hon orkade inte hålla galoppen på volter eller om jag satt ner i galoppen då hon kom. Nu orkar hon mycket bättre, fast hon är inte lika stark i höger varv. Hon vill och hon försöker göra rätt och det är huvudsaken. Det går att flytta henne något steg nu, förut trodde hon att det betydde full galopp. Men allt känns bra. Har gjort framsteg nu bara på en månad. Blir kul att se henne om ett år, vet ju att hon inte kommer att utvecklas såhär fort hela tiden.   

I hoppningen eller om det bara ligger en bom så har hon en förmåga att sticka iväg lite. Tränade på det igår att sakta av till skritt och ibland stanna helt efter hindret. Hon blev mycket lugnare. Det har gått riktigt fort ibland, men jag vill inte dra henne i munnen. Så jag tar hellre in henne på en volt och samlar henne lite.

Hon blir riktigt pigg om någon häst framför börjar springa, då vill hon om på en gång. Hon är ju riden så på Irland. Det känns omöjligt att få stopp på henne då.. Vill inte byta bett än, tycker hon går bra på tredelat bett med tungfrihet. Fast om det inte blir bättre så måste jag ju byta!   

Idag var jag och Banner med på hoppkurs för Maggan. Första passet var lite markarbete. Det var mycket bommar och det var bra för henne. Försökte flytta lite på henne men hon tror att det betyder full fart framåt bara för man lägger till skänkel. För några veckor sedan fattade hon nästan inte galopp och gjorde hon det var det oftast fel. Idag fatta hon bara fel två gånger och hon utvecklas hela tiden, det är jag super glad över. Hon var jätte pigg det här passet. Fick även god kycklingpasta till lunch hos Maggan, var jätte god lunch.

Andra passet var hon lite loj i början. Då hon var så himla pigg första passet så ville jag inte få henne så mycket framåt heller. Vi skulle hoppa fram och hon fattade galopp utan att jag sa till henne några gånger, men hon förstod senare att hon var tvungen att vänta tills hon får "klartecken" från mig. Vi hoppade fram på några små hinder bara, då vi kom till oxern så drog hon iväg riktigt. Hon gillade verkligen det..! Jag får inte stopp på henne, helt sjukt.. Hoppade senare en bana på 12 hinder på låg höjd så vi skulle kunna lägga in tre volter och det var jätte kul att se hur mycket hon lyssnar på mig. Hon vinglar till lite ibland, men så är det ju med unghästar. Hon känns som äldre än 5 år i huvudet. Hoppade senare om banan en gång utan volter och det gick bra det med. Travhoppade 2-3 hinder då jag kände att hon var lite trött och jag orkade inte sitta och hålla henne hela tiden heller. Jag var mer slut än henne efter dagens träning. Jag har inte hopptränat på 4 eller 5 år så jag kommer inte kunna gå imorgon, kul va?   Maggan är en jätte bra tränare för mig då hon har sett mig rida i så många år..