Från hjärtat: Vissa dagar saknar jag dig så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är inte ofta, men det kommer såna dagar. Jag glömmer bort allt de dåliga, när du skenade med mig bland bilar och sprang ikapp dom.

Eller den gången du skenade om en bil på en jätte smal väg och det var blank is ute så jag visste att jag hade brytit något om jag skulle ramlat av...

Eller när du såg att jag kom till stallet och inte gick till din box. Du sparkade tills jag kom dit, testade verkligen allt för att du skulle sluta men ingenting funkade.

Eller varje gång när du bråkade med hovslagaren. Det går liksom inte att lägga sig på honom, eller bita som du också gjorde!

Eller när du inte ville vara kvar i hagen, så hoppa du över och levde loppan!

Eller om du skulle vara själv i stallet, det var inte heller någon favorit! Då blev du så arg att det gick ändå inte att rida dig...

Eller om man skulle bettsla upp dig, då sparkade du bakut tills man hade hoppat av igen. Det var bara att byta till ditt favoritbett igen, den saken gick aldrig att diskutera med dig!! Skrattar när jag skriver det nu, men då var det hemskt då man hade noll kontroll över ditt tempo och du körde bara ditt race. 

Du krävde all uppmärksamhet från mig. Jag fick inte gå till någon annan häst, då skrek du rakt ut! Det jag tidigt förstod var att du hade haft ett tufft tidigare liv (var väldigt osäker i närheten av män)... 

När jag blev sjuk och följdsjukdomen brukar vara depression så höll du mig frisk från att bli deprimerad. Du var lyckan för mig! Min motivation för att bli bra igen, jag ville hoppa banor med dig! Första dagen jag kände mig OK igen så testade jag om jag ens kunde rida igen och det kunde jag. Jag grät av lycka och du var så kelig av dig. Det var helt obeskrivligt att få göra det jag gillar mest av allt med min absoluta favorit..   

Du var inte lik någon annan och hade så mycket personlighet. Jag ville verkligen inte ge upp dig, men tillslut hade jag inga andra val. När man börjar inse att man offrar sitt liv varje gång jag skulle rida dig så var det inte längre lika roligt. Jag blev aldrig rädd, men jag var rädd för att bli rädd. Det är en himla stor skillnad faktiskt!

Du lärde mig mycket. Att aldrig kunna slappna av, eller lita på någon. Samtidigt så blev jag en mycket bättre ryttare! 

Så sjukt mycket men samtidigt så är jag glad för att jag sålde Svarten innan jag kraschade. Det var ett jätte tufft beslut. Jag tänker ofta på honom. Nånstans så vet jag också att han har det bättre nu då en frisk kvinna med familj tar hand om honom. Jag hade aldrig klarat av det när jag var som mest sjuk.

Här om dagen var jag ute med min kompis Katja och red. Jag hade turen att få låna min kompis Jessicas häst Lelle. Han var jätte snäll att skritta ut på. Jag blev sugen på att köpa en ny häst men jag är rädd för att bli sjuk igen också... Men det var helt underbart att få komma upp på hästryggen igen!

Nu har det gått ett år sedan min sötnos åkte ifrån mig.   Hon var så fin!   

#intesomallaandra #knäpp #galen #ryttarinna #sommar #kul #bästa #vän #springa #fantastisk #sommardag #blackapache #kärlek 

Svarten är saknad av mig. Han är så speciell och personlig för mig. Varit hästlös i en månad snart och det går bra. Har haft fullt upp så har inte ens kännt efter hur det verkligen känns men det jag känner är att jag saknar hans personlighet i mitt liv.   Det som gör mig lycklig är att han är lycklig.   

100 % lycka. Jag älskar dig!

 

Tog en selfie när jag red.   

MY LOVE

Tog lite bilder idag med Svarten och mig. Han skötte sig jätte bra tycker jag. Ibland förstörde jag några bilder men så kan det vara.   Imorgon åker mitt hjärta kl. 12.00 Så ska dit tidigt och mysa innan han åker.