Precis så känner jag väldigt ofta. Jag är rak, men ibland är jag hellre tyst och bara går utan att behöva förklara varför även om folk undrar. Varför vara med människor som inte respekterar mig? Enligt mig så förtjänar dom inte min tid utan dom kan få hänga ihop med likvärdiga istället. 

Jag har varit med om mycket (både bra och dåliga saker) så jag vet exakt vart jag har mina närmaste. Några har även försvunnit och det kan jag tycka är väldigt tråkigt ibland, men när jag tänker tillbaka på vad dom har gjort så är det som att jag skäms över att jag ens har varit vänner. Jag har tagit fel i början och verkligen litat på fel människor tidigare. Jag är inte tillbakadragen nu men jag tänker mer på vad jag säger till vem om man jämför med tidigare. Förut brydde jag mig inte ett dugg men tydligen så brydde dom sig alldeles för mycket om mig. 

Det gäller att rensa ut bland sina vänner om man vet att man inte kan lita på dom. För när man verkligen behöver sina vänner så är det oftast försent att göra sig av med dom då.

Jag har väldigt svårt att lita på människor och jag är öppen med det mesta. Jag bryr mig inte så mycket om vad mina vänner gör, men märker jag att något dom gör får dom att må dåligt så säger jag till. Jag finns där om dom vill prata men jag lägger mig inte i vad som är rätt och fel, det får varje individ avgöra själv.

Gör rätt saker i livet, yolo.

Det tänker jag göra!!

Jag måste börja tänka mer på mig själv. Eftersom ca 98% av Sveriges befolkning bara bryr sig om sig själva, men det märks fort oftast. Ibland tar det längre tid.

Så känner jag mig oftast väldigt dum som har hjälpt fel människor när jag behöver hjälp själv. Jag kommer inte att fixa att ha det så i mitt liv. Jag är huvudpersonen i mitt liv och jag tänker bli som dom. Att vara omtänksam fungerar inte i dagens Sverige. Det känns som att maskarna äter upp mig och springer jag inte snart så finns jag inte mer. Riktigt så illa är det inte än, men man måste kunna se över det nu innan jag är nere på botten

Blir riktigt arg över att människor inte bryr sig. Men allt handlar ju om vad varje individ har upplevt själv och hur som har blivit uppfostrade.

Jag var likadan förut och det skäms jag för. När jag var två månader i Filippinerna så ringde många väckarklockor i mitt huvud. Jag är tacksam för att ha mat på bordet varje dag, att få ha kläder på mig och att ha rätten till att göra abort om man blir våldtagen av en pedofil. Det var inga självklarheter i Filippinerna. Många var utan mat och bodde på gatan. Jag var in i ett område där kvinnorna inte ens hade kläder på sig för det var så fattigt. Jag såg barn som hade barn. Abort och p-piller är förbjudet och många europeiska pedofiler åker dit och våldtar barn. Tjejerna var kanske 11-12 år och det var så hemskt. Polisen fungerade inte alls för dom hade så dåliga löner, och pedofilerna gav dom flera månad/års löner om dom inte tog upp någon anmälan. Skulle man anmäla fick man stå och buda mot pedofilerna. Och såklart vinner pedofilerna får om dom blir dömda så är det dödsstraff. Alltså betalar dom för sig.

Jag kände att jag ville hjälpa människorna men samtidigt så finns det inget att göra. Det finns problem här i Sverige som också måste tas hand om. Men det finns väldigt få människor som går in till 100% för att hjälpa andra. Jag ska också bli så, för jag blir bara så besviken när jag inte får den hjälp jag vill ha...

Jag kanske träffar hjälpsamma människor en dag men då får jag se då hur jag känner.

Idag har jag noll energi, men samtidigt är jag rastlös (en riktigt dålig kombo). Jag vill göra tusen saker samtidigt som jag inte ens har orken att göra en sak just nu. Det är jätte jobbigt. Förut har jag alltid också kännt att jag vill göra tusen saker och sen att ha dom gjorda har varit roligt och skönt. Vill ha det så igen när man känner att man orkar alltså, så man får ut något av det. 

Funderar på att gå och lägga mig igen. Vet att det kommer både bra och dåliga dagar. Men dom dåliga dagarna måste jag ta och jag vet att dom kommer att minska!   

Ska jag gå utbildningen, eller ska jag gå den andra? Eller ska jag jobba... Så går mina tankar. Tänker nästan på inget annat, förutom att jag måste gå ner i vikt.

Hade velat haft ett facit på hur livet ser ut, men då hade de inte varit lika spännande. Vad kommer jag vara stolt över när jag är 85 år? Om jag blir 85 alltså, men alla blir ju inte det.. Men om jag blir 85 vad hade jag varit stolt över att jag hade gjort? Vill jobba med något som har en stor betydelse, för jag vill inte sitta av tiden bara. Det är att kasta bort livet känner jag...

Snart måste jag åka till solen eftersom solen verkar inte ha hittat till Sverige i år, vill ju inte ha d-vitamin brist!!     

Jag är stressad just nu och fråga mig inte varför. För det snurrar runt flera tusen idéer, både bra och dåliga. Fast många av dom bra har jag inte orken just nu att genomföra så jag har börjat skriva ner saker då minnet sviker ibland. Det är inte extremt mycket utan bara några små saker ibland, men jag är rädd för att glömma bort en bra idé.

Sovit hemma hos min älskling i några dagar nu och här är jag lite lugnare, annars har jag inte någon ro i kroppen utan jag springer runt och fixar med allt och inget. Så är jag men hos min älskling kan jag verkligen slappna av. Här och i Spanien är väl där jag är som lugnast. 

Men är jag lugn för länge så får jag supermycket energi och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är väl normalt, men jag är rädd att jag ska ta i för hårt och köra en till krasch. Det är det sista jag vill just nu.

Nu är min plan b att komma tillbaka (plan a var att aldrig krascha), inte så fort som möjligt utan så snabbt som kroppen tillåter och så får jag se hur huvudet hänger med. Vill helst köra i fullt ös från och med en månad sen, men jag vet att jag inte har den orken just nu... 

Har lagt på mig massa semester/sjukskriven/filosoferat-kilon också. Inte bara ett, utan åtta!!! Men tänkte gå ner elva, sen så är jag nöjd. Tränade igår och idag vilket jag kommer att fortsätta med tills det blir ordning på kroppen igen. Det blir som en extra påfrestning för kroppen när jag gör saker eftersom det är åtta kilo extra. Ska räkna kalorier och väga mig minst fem dagar i veckan så jag har koll. Sen stoppar jag när jag är nöjd med min kropp!

Det är en viss press att komma tillbaka har jag märkt, alla undrar så mycket och jag är väl den som vet minst... Jag har haft fantastisk hjälp, men jag vet att det är lång rehabliteringstid. Ska försöka hålla mig lugn så jag inte kraschar igen och det är mitt stora problem... 

Flummigt inlägg, men skrev av mig om hur jag känner just nu. Jag ville skriva av mig. Funderar på om jag verkligen ska skriva det här öppet i bloggen? Kanske borde jag starta en blogg med lösenord där jag kan skriva av mig. För det är inte kul för alla att läsa sånt här. Det förstår jag, men samtidigt så är det en del som har hänt mig. Jaja, får fundera över saken. 

Inatt eller igårkväll satt jag själv och såg på läskiga filmer. Avslutade kvällen med att se hur de var på Rysslands värsta fängelser. Dom satt verkligen isolerade och mördare presenterade sig. Det var lugnt tyckte jag ändå. Sen kom det en kannibal som berättade vad han hade gjort och jag blev på riktigt väldigt upprörd. Han hade dödat och ätit på människor. Sen hade han normala vänner som han hade gett dom människo-kött utan att som visste vad det var. Då gjorde en familj dumpnings med människo-kött. Tänk att få veta sen efter att man har en nära vän som blåst en så hårt. Plus att man ska känna sig som en kannibal själv.

Riktigt sjuka människor finns det. Nu hoppas jag verkligen att dom aldrig släpper ut en sån hemsk kannibal.

Jag trodde att jag skulle drömma mardrömmar om det men det gjorde jag inte som tur var.

Idag vaknade jag strax efter tolv och då var det fint väder. Så får se vad som händer idag. Ikväll ska jag på tjejmiddag och det har jag sett fram emot. :)

Himmelen just nu :)

Kanske inte för er, men för mig själv såklart. Jag har ringt och bokat en konsultation om typ två veckor. Vad det är för typ av konsultation skriver jag inte nu. Utan kan berätta mer om det blir aktuellt. Vilket det troligen blir, men jag vill få en bra känsla.