Jag hoppas och tror med allt jag har att det ska gå till bättre tider snart. Allt som händer är obeskrivligt för man förstår inte hur mycket vissa människor ska behöva ta. Alla säger att jag är stark, men hur länge orkar man? Jag är inte typen som bara ger upp. Jag är dum och kämpar vidare bara.

Att sjukhuset har blivit mitt tredje hem tar emot att skriva. Men jag är där hela tiden och hälsar på eller så är det besök själv.

Jag önskar av hela mitt hjärta att det kommer gå mot bättre tider. För just nu känns allt bara som ett test på hur mycket jag orkar..