Nu i dagarna är det fem år sen jag flyttade till Norge. Tiden går så otroligt fort. Det känns som jag flyttade dit för ca två år sen, men det är snart tre år jag har bott i Sundsvall igen. Ojojoj vad gammal jag kan känna mig vissa dagar. 

Det värsta är att jag inte har varit i Norge sen jag flytta därifrån. Jag måste dit (hälsa på, inte flytta). Har hur mycket som helst att göra. Alltså med roliga saker men tiden finns inte för allt för jag vill göra allt. Det är ju ett bra tecken för mig att jag har fått lite energi tillbaka. Det har ju vänt och jag är på bättringsvägen så nu hoppas jag bara att kroppen håller. Det som stressar mig just nu är att tiden går så fort. Jag vet att jag inte ska stressa men jag är dålig på det.

Jag vill lära mig att ta det lugnt och nu har jag precis lärt mig att chilla ner vissa stunder. Förut var jag som en duracellkanin som inte ens kunde sitta ner och äta mat. Jag gick alltid runt när jag åt och ofta jobbade jag samtidigt. Det kanske är därför som min kropp tillslut sa ifrån. 

Det är så många olika saker som har bidragit till det här men det är bara att blicka framåt. Men samtidigt måste jag veta hur jag inte ska leva i framtiden. Senast när jag köpte smink så skickade dom med rynkkrämer som test, men hur tänkte dom? Jag är 25 år och kanske bara var trött den dagen. Men det kändes kan jag lova! Jag kommer aldrig att börja med rynkkrämer, utan jag hade tänkt att bli gammal naturligt. Blir det hemskt så får man väl sätta in lite botox som ger resultat. För rynkkrämer hjälper väl inte ens?