Jag har tänkt tillbaka ikväll. Inte ofta jag har tid över, men nu hade jag det. För ungefär ett år sedan mådde jag allt annat än bra. Jag hade ett jobb jag gillade, en pojkvän jag älskade över allt annat, några vänner jag umgicks med och en familj sextiofem mil bort.

Jag visste inte hur jag skulle bryta trenden. Jag festade nästan inget (kanske 4-5 gånger per år). När jag kom hem från jobbet la jag mig alltid i soffan och hade något migränliknande varje kväll och mådde jätte dåligt. Jag hade inte någon ork för att göra nåt. Jag tänkte hela tiden det kommer att bli bra snart. Jag valde att jobba mycket i perioder, så att jag kunde träffa min familj lite oftare. Kanske varannan månad åkte jag hem i ca fyra dagar, men jag blev aldrig lyckligare för det. Jag saknade dom bara mer då jag åkte hem igen. Jag ville inte flytta hem till Sundsvall heller, för jag visste inte alls vad jag ville göra med framtiden. Min pojkvän hade fått ett nytt jobb som han ville pröva på så jag tyckte det var viktigt att stanna kvar ändå. Att flytta då var inget alternativ, då jag ville att han skulle få utvecklas.

Jag följde med en kompis från jobbet en helg till ett stall och fick rida ut på en tur. När jag såg en häst igen hade jag glädjetårar. Jag kände att det var nog det jag hade saknat. Hästarna! Jag började leta efter hästar, men hittade ingen bra. För min pojkvän dömde ut dom på förväg, haha men dom jag såg på annons passade inte mig. Jag bestämde mig verkligen för att jag skulle ta upp ridningen igen. Jag satt och letade efter hästar, men för att ha råd med häst i Norge så skulle jag få jobba mycket. Plus att vara i stallet mycket, men jag visste att jag skulle klara det.

Tillslut ringde pappa mig en kväll och sa att han hade fått en ledig lägenhet. Jag började grina för jag visste inte vart jag skulle ta vägen och vad jag skulle göra med mitt liv. Paniken kom i kapp mig helt enkelt. Klas kom hem och jag sa ingenting, jag ville inte påverka honom. Han hade haft en skit dag på jobbet. Jag lyssnade på honom kanske i en kvart, sen berättar jag att pappa hade en ledig lägenhet. Vi pratade i flera timmar och vi kom båda fram till att vi hade inga liv utanför jobbet. Så vi bestämde oss för att ringa pappa och säga att vi ville ha lägenheten dagen efter. Det bästa var att den skulle renoveras först så vi behövde inte flytta hem på en gång.

Vi åkte hem på semester i juli. Allt var så bra. Vi hade köpt tredagars till gatufesten, men på fredagen ville vi hellre vara hemma och sätta ihop IKEA möbler då vi var så glada för att vi hade hade tagit vårat beslut.
När jag åkte tillbaka från Sverige så var jag jätte ledsen. Det var bara fem veckor kvar, men det kändes som en evighet. Jag var rastlös då, jag ville hinna umgås med vissa personer jag skulle sakna innan jag flyttade. Det var mycket som hände och jag hade knappt tid med att sova? Hur konstigt det än låter...

Att spraymåla var jätte skönt att göra. Det var en av alla saker jag försökte sysselsätta mig med då jag mådde dåligt. Jag gjorde allt för att bryta mönstret, men det gick bara inte. Vilket gjorde mig ännu mera ledsen. Min stackars vän Carro fick lyssna på mig i telefon varje dag. Hon måste tro att jag hade blivit galen eller något?

Tillslut så flyttade vi hem. Bara det gjorde det lite bättre. Jag hade inte längre den där konstanta huvudvärken då jag var ledig. Den försvann efter några dagar. Senare på hösten åkte jag ut på Näset och red ut på Lasse några gånger. Jag förstod då att jag verkligen ville ha en egen häst.

Så jag köpte en, Banner heter hon! Jag har blivit mycket piggare, fått mycket mera energi och jag har inte alls samma sömnbehov. I Norge kunde jag sova 12-13 h, jag gjorde allt för att få så lite fritid som möjligt. Jag var även rädd för att lära känna folk nära.

Det jag menar med det här inlägget är att jag är stolt över mig själv att jag vågade bryta mitt dåliga mönster. Idag är jag hur lycklig som helst, det gäller bara att bestämma sig och sedan följa sin väg dit. Även om det kan vara svårt att hitta vägen..

 

Carro

2 maj 2013 13:37

Jag lyssnar mer än gärna på dej ;D KRAM BAJSUNGE!

Fanny Svensson

8 maj 2013 12:46

Vad söt du är! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.

Efter att ha renoverat en vecka och ett kalas senare så är jag slut på energi. Så igår tog jag en riktig datenight med min man. Det blev två glas också. Lagomt är bäst! Nu sitter jag ute och njuter av vårsolen. ...

Köper aldrig tulpaner men det är fint. Tycker det är fint att ha hemma, men jag köper hellre krukväxter. Men fint att använda vaser ibland också tycker jag!! ...

Det ska såklart firas!! Så glad över att jag får vara tillsammans med honom. ...