Förut var det så lugnt ute. Folk låste aldrig sina ytterdörrar, dom lämnade nycklar i bilar och barn kunde få vara ute själv länge. Ingenting brukade hända, om något hände så var det extremt ovanligt.

Det är verkligen inte så längre. Man kan inte lämna en dörr öppen, folk får betala pengar för vaktbolag och man kan inte lämna barn själv längre då det har ändrats så mycket i samhället. 

Jag tror ju alltid bra om människor tills dom har bevisat motsatsen och det är inte alltid bra. Man ska tänka efter innan så att det inte händer onödiga saker. Jag är ju inte rädd som person heller så jag måste hela tiden tänka på att vara försiktig. Jag vet många kompisar som är rädd på kvällar och så när dom är ute. 

Jag tror bara att man ska försöka vara lite extra uppmärksam och ser man att något är annorlunda borde man vara försiktig. Jag tror inte att lösningen är att strunta i att gå ut. Man måste kunna röra sig fritt även om det händer en del tråkiga saker ibland. Man kan inte sluta leva bara för att det händer saker. Det är ju hur många som går ut utan att bli överfallna! 

Jag har hittat en sida Feeling Safe som faktiskt säljer överfallsalarm, försvarssprayer och ljus (ficklampor). Blir man överfallen så är det bra att ha på sig lite olika produkter. Jag tror att dom skulle bli ganska paff om man bara tar upp en spray. Om man använder sprayen så svider det i deras ögon/ansikte om du träffar där. Det är även med högkoncentrerade ämnen som skapar ett fruktansvärt obehag. Vilket gör att man har tid på sig att springa, eller ta sig till säkerhet. Det bästa är att dom blir märkta med en färg som inte går att tvätta bort. Så det blir tydligt för polisen vem dom ska plocka in. 

Sprayen innehåller inte pepparextakt och är därför laglig i Sverige. Men du kan inte gå på stan och spraya på helt oskyldiga. Utan man får bara använda den i nödvärnssituationer! 

Försvarsspray och överfallsalarm är två saker jag alltid kommer att ha med mig när jag är ute. Spelar inte någon roll vart jag ska, utan jag kommer ha med grejerna oavsett! Man kan aldrig veta när det ska hända något... Jag hoppas att ni forstätter gå ut och har roligt, men tänk alltid "om"!! 

Jag har varit sjuk. Har haft feber men nu är jag på fötter igen. Vaknade klockan sju och ville göra massa saker. Har redan ätit frukost, tvättat och varit ute till kaninerna. :)

Det fick bli gröt till frukost. Kunde inte göra smoothie då det inte fanns grejer hemma. Ska åka och handla mat idag.

Den här blomman hade vissnat igår. Gav den vatten och idag ser den helt fantastisk ut. Ska plantera om lite växter idag.

Idag har det varit sol och det känns nästan som att våren är på väg. Inte för att det är så riktigt än, men snart är nog våren på väg. Det känns i alla fall att det är ljusare nu på dagarna!   

Man ska passa på att vara ute och samla på sig d-vitamin!   

Läget med Skalman är bara fint. När man öppnar buren kommer han fram och hälsar. Imorse fick jag flera pussar av honom också.   

Han ser väldigt tjock ut på bilderna men det är faktiskt mycket päls. Dom har ju fri tillgång till hö, får pellets två gånger om dagen + morötter och lite annat gott. ag tycker dom ska ha det då det krävs rätt mycket energi på vintern för dom. Buren är isolerad men inte uppvärmd så det blir ganska så kallt ibland. 

Skalman brukar gilla att skutta i koppel och nu var det längesen, ska nog ut något med honom snart någon solig dag.   

Först parneviks, sen ung och bortskämd. Första gången jag vill se på tv. Normalt så gillar jag inte tv, men film brukar jag vilja se! :)

Jag är glad ofta och ler väldigt mycket. Det har jag alltid fått höra, så var det även när jag var liten.

Sen om någon är ledsen så ler jag inte, utan försöker istället muntra upp personen. För man kan ju inte stå och vara glad när en annan person är likgiltig, eller? 

Det här är inte lätt att förklara men jag ska försöka! 

Så är jag ofta glad och sen när jag träffar en person som inte är det i längden så slutar ju jag le och vara glad i personens närvaro. Träffar jag andra som är glada så är jag glad. Hänger ni med?

Jag tycker det är jätte svårt. För mig blir det såhär naturligt. Jag önskar att jag kunde hålla leendet uppe även om jag är med en likgiltig person, men tyvärr så kan jag inte det än. Kanske ska lära mig det?

Därför jag tar upp ämnet är för att jag har fått höra att jag är så kort, tyst och sur på slutet. Jag är inte så som person egentligen, utan jag har nog bara blivit smittad. Det går ju inte att vara glad i längden när man inte får några leenden tillbaka. Är jag helt ute och cyklar, eller har ni någon typ av förståelse?