"Igår smidde jag tusen planer, i morse gjorde jag som vanligt."

Citatet stämmer så otroligt bra in på mig! Jag har hur många idéer som helst som faktiskt är riktigt genomtänkta den här gången. Jag har ett otroligt driv när jag tänker. Men tåget har stannat känns det som... Vet inte alls när jag kommer att komma igång igen. Om jag kommer igång? Lite så känns det och bara den tanken skrämmer mig. 

Vad ska jag göra? Vad är rätt och vad är fel? Vill inte känna någon dag "inte visste jag att alla de där dagarna som kom och gick var livet." Förut gjorde jag bara saker och tänkte sen. Nu har jag börjat tänka innan och det krånglar till det. Tror faktiskt att det är så enkelt...

Jag säger alltid vad jag tycker, annars håller jag tyst. Jag säger aldrig något som jag inte kan stå för och jag skulle önska att jag kunde bli bemött likadant livet ut. Skulle inte kunna leva med mig själv annars men det verkar vara många osäkra själar därute som behöver hjälp.