vill tillbaka till 17-18 år igen, då jag levde som jag ville utan att tänka på någon annan. både bra och dåligt, som med allt annat egentligen. jag var aldrig ledsen och jag var totalt känslokall. jag var hur stark som helst, motgång efter motgång men ändå var jag inte ledsen. jag förstår inte varför? idag är det också så, men jag är inte lika känslokall längre. hoppas jag? många säger att jag fortfarande är det, men jag ser inte det som något dåligt då man är ärlig mot alla. jag behandlar folk som dom förtjänar, nej men är dom helt okej så är jag trevlig. jag dömer aldrig folk, jag ger alla en chans. det är så jag är uppfostrad. 90% av alla jag träffar dömer folk av vad dom har hört osv. så töntigt! dags att skaffa er en egen uppfattning så blir era liv mycket bättre ska ni strax se.

många av er hade ångrat er om ni hade gjort samma saker som mig, men jag är stolt över att jag gjorde det som jag ville. och att jag aldrig backade tillbaka. jag har däremot lärt mig bra mycket mer. jag har gjort mycket mer saker än andra 21 åringar.

vad sjuka saker man har gjort ... eller jag!